Jag glömde att skriva om vilken musik jag lyssnar på nu... Om du nu bryr dig...

Ja-ja, sak samma, JAG tycker det är kul att skriva om det! ;P Nu har jag (suck!), tack vare Hilda, börjat lyssna SMÅTT på Sum 41...! Det är en hel del låtar jag helt enkelt inte tål!! Men en del är faktiskt helt ok, och vissa är till och med (gulp) bra! O.O ;P

cs<3

Ps.. HA! Bara för att ni inte bryr er så skrev jag cs! HA! xD

Ok, det va ett litet nödrim, men kul blev det xD

Ja-ja, sov hos Sara<3 inatt, såå nu blev jag tvungen att diska! Tack Sara! >:| (;P) Morsan fick damp för att jag inte sagt var jag var och inte kommit hem då klockan va cirkus tolv, såå då skulle jag gå hem "omedelbart!!" men efter en stunds tjatande och "lägga på i örat" så gick hon med på att jag skulle få stanna över natt OM jag diskade imorgon, dvs idag då... :/

Ja-ja, sånt som händer :P Vi var uppe till två inatt, jag läste några av hennes icke läskiga spökhistorier (dom är verkligen inte läskiga nånstans!!) och Sara tog datorn...

Jag drömde en HEL DEL skumma saker inatt!! O.o Typ att jag va i militären, jorden va i krig mot andra planeter och militären bestod av Altorp skolans elever, de där typerna som styr och ställer inom armén va förstås lärarna. Och vi bodde i svampar... O.o Japp, jag e skum hela jag :P Jag drömde att jag pratade förstånd med Lars (det riktigt skumma/läskiga va att han faktiskt lyssnade och sen försökte göra ngt åt det!!), och natten innan igår drömde jag att Hattmakaren (jag liksom kände han, väldigt väl), i Alice i underlandet, dog!:''O Jag va helt förstörd! Krossad, totalt nerdeppad! Och vad ännu skummare med hela saken va att några släktingar som jag träffa på Green Day-konsären<33 va där, och de va också jätte ledsna...

Jaaaa, men det är väl typiskt mig, och när jag va mitt uppe i en militär-marcsh (ingen aning om jag stavat rätt!) så försöker Sara ta min kudde :@  Jag tänker:

- Vad e det nu då?? Har hon ingen egen kudde elr!? Försöker hon ta min kudde utan att jag vaknar, lyckat!

Då grouffar (du fattar, det ljudet man kan ge ifrån sig när någon försöker väcka en) och då säger Sara:

- Sofia, kl är tolv.

Min första tanke:

- Va?? Sällan!

Jag gömmer mig under täcket och säger:

- Dra åt helvete!

Jag vet jag har inget vidare morgon humör, men den som väcker mig får väl skylla sog själv!?? Det är värre när mamma väcker mig, mer långvarigt liksom, då måste jag ju tänka lite på vad jag säger... :$

Sen åkte vi och bada, vid hennes farmor och farfars stuga uppe i borås. Det va rättså kallt, sjön där är väldigt stor... Men här är vi inga badkrukor inte! Jag doppa mig först! :D Sara tog as-lång tid på sig -.-'  Sen sola vi och jag tecknade en bild som passar till Hildas text ^^D

Jahap, det blev inte så mkt för den här gången, men vi synes! ;D <33

P.s OBS att jag inte skrev cs...! O.o xP

Ååååååh! jag kom just på typ världens sötaste bild som bara såå passar in på mig just nu!!

    Missing you could turn from pain into pleasure if I knew you miss me to...

Jag bara älskar Pon and Zi!! Dom är för söta!! :3

Ooch, jag hatar sommarlov! Förlåt, jag kan inte hjälpa det, men det suger verkligen! Även om man gör kul saker (vilket jag gör....) så är det inget jämfört med att träffa alla .... eh ... "kompisar" i skolan... ;P

Ja-ja, man ska väl inte klaga, jag va ju och red idag! ;D En lugn ridtur bara jag och Stjärna (hästen heter så), hon är helt underbar och as-snabb!! Hon e värsta galopp- och trav-hästen men när det gäller skritta är hon ingen höjdare, hon liksom gillar när det går fort... Men det är bara att vänja sig, lugna skogsturer är ju typ det bästa som finns! :D

Och man får uppleva djurlivet! Först stanna hon för en räv sen hade jag precis övertalat henne att den INTE skulle komma tillbaka-springande från skogen och äta upp henne levande så tvärnitar hon för ett rådjur -.-' dom äter inte ens kött!! meen, så när jag övertalat henne ännu en gång, denna gången om att hon och rådjuret lika gärna kunde ha varit släkt, så går hon mkt tveksamt förbi.... Men jag måste erkänna, rådjuret kolla lite misstänksamt på oss...

På vägen tillbaka hittade jag en lämplig (ganska låg) stock som vi körde lite terränghoppning över! :D Jag har inte hoppat på år ju! Jag tror inte Stjärna hoppar så ofta heller så vi var lite ringrostiga båda två. ;)

När jag kom hem decka jag i sängen efter att jag deckat (bara en liten stund...) i solen på min balkong... Det va såå skönt,  tills mamma kom och började gapa ngt om att balkongdörren fortfarande va öppen! Jag vet knappt vad hon sa (jag sov liksom fortfarande!) men ja-ja, det löser sig nog...

cs<33

Som sagt de flesta stämmer inte så bra längre, en hel del har förändrats...

Would you give me the keys to you´re heart?

You already has my hole heart in you´re hand

Without you´re knowing you are squeezing it all the time

Usually it hurts

Hurts badly

But sometimes it´s just wonderful

Du kan hantera sorgen när en av dina nära och kära försvinner,

du vet ju att de är borta

Du kan hantera när han dumpar dig,

du vet ju att det är slut

Jag tror till och med att du kan hantera när du får reda på att din kärlek är obesvarad

Åtminståne efter en tid

Du vet ju att den är obesvarad

Men det går inte att hantera smärtan av att inte veta...

Jag har fått lära mig den hårda vägen att frukta hopp

Och nu vill de att jag bara ska stå där

med ett öppet hjärta

Se din reaktion

när jag lägger fram mitt hjärta

öppet och sårbart

vid dina fötter

Jag vet inte om du kommer trampa ner det i sanden

Jag vet inte om du kommer ta upp det,

behålla det,

vårda det,

älska det...

Men någon gång kanske jag vågar

Vågar visa dig att jag redan gett dig mitt hjärta

Jag bara väntar

Väntar på att få veta

Om du är villig att dela med dig av ditt hjärta också...

What if I let you know
that I love you
Will you love me back,
or will you just kick mine little poor heart away?

Now I know
You didn´t let me fall headlong
You put me down gently to the ground,
but now i´m confused

The ground is hurting me
and, i don´t know it can be my imagination,
but it seems like you´re trying to help me the way you can.
Or at least are you trying to get to know me better now
Is there a possibility that you're willing to see you and me...
Us, together ...
Are you willing to give me a chance?
For whatever you choose, I will always be there for you
I will forever wait for you
I hope, I really do!

That you some day feel the same as me

But I guess I never get to call you mine...

Så, då har vi fördrivit tiden lite ytterligare (har hjärnsläpp så jag vet inte om jag stavat rätt!) lite...

Vi cs! ;) <3

Jahap, nu sitter man här, har inget att göra (alla är på parken) och tänker på vänner som kommer och går på vänner som man kanske borde hålla sig undan ifrån för sin egen självbevarelsedrift...

Ne, jag är inte på (säger man på? :S) parken... Dom som känner mig vet att det inte är ett ställe för mig, meen andra som (tydligen) inte känner mig så bra upplever mig som en sån typ för det händer rätt OFTA att någon påpeker ngt som har med droger/sprit/snuskigheter och göra... Tex att jag ska ta det lugnt med sprit och droger då jag åker till holland, alla mina syskon har lovat att hämta mig OCH påminna mig om att jag egentligen tycker sprit och sånt är idioti när jag är på fyllan... -.-' Till och med min MAMMA har hakat på några gånger...

Joo, (jag höll nästan på att glömma) det går inte en helg som jag är med pappa utan att han har tagit upp ämnet rökning! Det är hans största farhåga, min bror Erik röker ju och det har verkligen gjort pappa besviken, så jag har stränga uppmaningar om att absolut INTE börja röka, testa SKA jag däremot göra, men jag får inte börja röka! min familj är konstig! ;S

Och det känns bra att jag har ett sånt förtroende! -.-

Ja-ja, nog om det. Jag har JOBBAT idag (alltså inte på torget)!! O.o

På trädgårn, jag är tvungen att jobba lite, är liksom helt luspank! och att resa till Holland kostade tydligen pengar... :O ;P

Men jag överlevde, jag hade ju med mig min trogna iPod (den blev trogen när jag vunnit kriget...) och på den finns verkligen ALL min musik! :D Perfekt med tanke på att jag är beroende av musik! :P Jag måste lyssna på musik minst en gång varje dag anars blir jag helt snurrig! Det är typ som mededitation, jag samlar tankarna och slappnar av ^^)

Vilket resulterar i att jag har ett "Dagens band" (lite variation ;P):

Smash Mouth

Dom e bara bäst! (just nu då förstås) ;P

Sen har jag alldeles strax läst ut en bok jag låna från so:n, det är en snubbe som var med under andra världskriget och nu har skrivit en bok om hur det va, och eftersom jag är en liten stud så tycker jag det är intressant med andra världskriget, jag är nog en liten saddist... xP Den va sådär iaf, ok. Inget boktips direkt men man förstår att vi gör så idag med, så som man gjorde mot judar, det är skrämmande!

Men sen ska jag läsa "svensk maffia" den har mina bröder läst och sagt att den varit bra, den verkar lite kul och intressant (som sagt så är jag nog en liten saddist xP) så jag ska ge denna "tunga" bok (man säger så när bokenär jobbig att läsa) ett försök, efter den är jag öppen för förslag, jag hade väl tänkt att läsa klart "House of night" den serien, senska jag ju lyssna klart påen hel del oxå; böckerna Henrik Fexeus skrivit, serien Jan Gullio (om det nu stavas så) skrivit, kanske ska jag lyssna på Twilight och kanske kanske läsa dom på eng, systrar i jeans har jag oxå på min iPod, Män som hatar kvinnor (hela serien finns OXÅ på iPod)

Nu var mamma inne och sa att jag skulle gå och lägga mig, tio! O.O

jaja, kanske skriver mer sen, cs!

Den här dikten läste jag en gång för väldigt länge sedan, hitta den nu bland alla mina prylar... :3

Den är så sorgsen, jag kan sätta pengar på att också kommer gråta! Snälla, låt dig inte avskräckas av längden, läs hela, det är värt det.

Antingen blir du skit-förbannad på mig (vissa har svårt för sånt, då de uttrycker sig genom ilska) en del får sig en tankeställare helt enkelt.  

Hur kunde du?

När jag var valp, underhöll jag dig med mina egenheter och fick dig att skratta. 
Du kallade mig ditt barn, och trots antalet skor jag tuggade sönder och några totalförstörda kuddar, blev jag din allra bästa vän. När jag var "dum" hund, pekade du ditt finger mot mig och frågade: "Hur kunde du?" - men sedan veknade du och la mig på rygg och gosade med mig.

Det tog lite längre tid än väntat för mig att bli rumsren, för du hade väldigt 
mycket att göra, men vi klarade av det tillsammans. Jag kommer ihåg nätterna när jag låg tätt vid din sida och lyssnade på ditt snarkande, lyssnade på dina lugna andetag och hemliga drömmar, och jag tänkte att livet kan inte bli mer perfekt än så här.
Vi gick långa promenader i parkerna, åkte långa bilturer och stannade för att äta glass (jag fick bara våfflan för "glass är inte bra för hundar" sa du), jag tog långa tupplurar i solen då jag väntade på att du skulle komma hem vid slutet av dagen.

Så småningom började du spendera mer tid på arbetet och du satsade på din karriär, och la  mycket tid på att leta efter en människovän. Jag väntade tålmodigt, tröstade ditt brustna hjärta och förstod dina besvikelser, klagade aldrig på dåliga beslut, jag viftade på svansen och visade glädje då du kom hem, och jag blev lycklig för din skull när du blev kär.

Hon, numera din fru, är inte en "hundmänniska", men trots det välkomnade jag henne till vårt hem, visade henne tillit och lydde henne. Jag var lycklig därför att du var lycklig. Sen kom människobarnen, och jag delade din glädje och lycka. Jag var fascinerad över deras små fingrar, hur dom luktade, och jag ville ta hand om dem också. Det var bara det att hon och du var oroliga att jag skulle skada dom, och jag tillbringade mesta tiden förvisad till ett annat rum eller en hundbur. Åh, som jag ville älska dom, men jag blev "fånge i kärleken."

När dom blev äldre blev jag deras vän. Dom hängde i min päls då de försökte stå på egna ben, petade med fingrarna i mina ögon, undersökte mina öron, kysste mig på nosen. Jag älskade allt som hade med dom att göra och deras beröringar, ditt kel med mig var numera så sällsynt- och jag skulle försvara dem med mitt liv om det så behövdes. Jag smög ner i deras sängar om natten och lyssnade till deras oroliga andetag och hemliga drömmar, och tillsammans väntade vi på ljudet av din bil på uppfarten.

Det var tider då andra frågade om din hund, och du visade stolt det foto av mig som du bevarade i din plånbok och berättade historier om mig. De senaste åren svarade du bara "Ja" och bytte sedan samtalsämne. Jag hade gått från att vara din hund till bara en hund, och du undvek alla kostnader som hade med mig att göra.

Nu har du en ny karriärmöjlighet i en annan stad, och du och de ska flytta till en lägenhet där husdjur inte är välkomna. Du har tagit det rätta beslutet för din familj, men det fanns en tid då jag var din enda familj.

Jag var jätteglad över bilturen (precis som i början av vårt förhållande) tills vi kom fram till djurhemmet. Det luktade hund och katt, rädsla, och hopplöshet. Du skrev under lite papper och sa: "Jag vet att ni kommer att hitta ett fint hem till henne." Dom skakade sina huvuden och gav dig en ansträngd blick. Dom inser att för en medelålders hund, även med papper så är det nästan omöjligt. Du var tvungen att ansträngt rycka din sons händer från min päls medan han skrek:
"Nej pappa!!! Snälla, låt dom inte ta min hund!"
Och du var orolig för honom, och vilken hemsk erfarenhet du precis gett honom angående lojalitet, vänskap och respekt för liv! Du gav mig en avskedsklapp på huvudet, undvek mina ögon, och artigt vägrade du ta mitt halsband och koppel med dig.
Du hade en tid att passa, och nu har jag en också.

Efter att du gått sa de snälla flickorna att du säkert visste om att du skulle behöva lämna bort mig för flera månader sen men att du inte gjort några försök att hitta ett bra och mysigt hem. Dom skakade sina huvuden och sa:
 "Hur kunde du?"

Dom är så snälla mot oss som deras upptagna scheman tillåter. Dom matar oss, naturligtvis, men jag tappade aptiten för flera dagar sedan. I början då någon passerade min bur, pirrade det i magen och jag tänkte och hoppades att allt detta bara var en ond dröm och att du kommit tillbaka för att hämta mig, eller så hoppades jag att det var någon som brydde sig, någon som kunde rädda mig. När jag förstod att jag inte kunde konkurrera med den glädje de söta valparna visade så gav jag upp och satte mig i ett hörn och väntade.

Jag hörde fotsteg från korridoren när hon kom till mig i slutet av dagen, och jag följde henne snällt genom korridoren till ett annat rum. Ett obehagligt tyst och tomt rum. Hon satte mig på ett bord och smekte mina öron, och sa till mig  att jag inte behövde oroa mig. Mitt hjärta dunkade av förväntan och spänning för vad som skulle hända, men det var också en känsla av lättnad. "Kärlekens fånge" hade nu nått slutet. 
Jag var orolig för henne, sådan är min natur. Bördan vägde tungt för henne, och det känner jag till, på samma vis som jag kände till alla dina sinnesstämningar. Försiktigt band hon ett band runt mina framben samtidigt som en tår föll längs hennes kind. Jag slickade hennes hand på samma vis som jag brukade trösta dig för många år sedan. Vant stack hon in nålen i min åder. När jag kände sticket och den kalla vätskan som for genom min kropp, la jag mig tröttsamt ner, såg in i hennes vänliga ögon och mumlade: "Hur kunde du?"

Kanske förstod hon mitt hundspråk för hon sa "Jag är så ledsen." Hon kramade mig, och förklarade snabbt att det var hennes jobb att se till att jag kom till en bättre plats, där jag aldrig mer skulle bli ignorerad, slagen, övergiven, eller behöva försvara mig själv - en plats med mycket kärlek och ljus, så väldigt annorlunda än den här platsen på jorden. Och med den sista lilla kraften jag hade försökte jag visa henne genom att vifta på svansen att mitt: "Hur kunde du?" inte var riktat mot henne. Det var dig, min älskade husse, jag tänkte på. Jag glömmer dig aldrig och kommer att vänta på dig i all framtid. Måtte alla i ditt liv fortsätta att visa dig så mycket lojalitet.
© Jim Willis 

Det är alltså inte jag som skrivit den!! Nej, nej, jösses jag har som sagt ingen vidare skrivtalang... Jag bara skriver ned lite, typ, eh, som jag känner för! :)

För er trögfattade typer så är budskapet att en hund kan du lite på i alla väder, som den här då så är den vänligt sinnad till sin husse ända in i slutet, hunden känner aldrig att det är husse som gjort något fel, hunden är bara orolig för hur husse ska klara sig. Vi å andra siden, vi vidrigt elaka människor, gör så här hela tiden!! Här är några ord från författaren...

Om "Hur kunde du?" fått dig att gråta när du läste det, som det fick mig att göra när
jag skrev det, därför att det är den sammansatta historien om miljoner av "ägda" husdjur som dör varje år i amerikanska och kanadensiska djurgårdar. Den som vill ha denna text är välkommen att använda den för ickekommersiellt bruk, så länge copyrighten respekteras. Hjälp oss att informera, på hemsidor, i tidningar, på djurgårdar och veterinärklinikernas anslagstavlor. Tala om att det beslut man tar att skaffa ett husdjur i familjen är ett viktigt beslut med ansvar för ett liv, att djur förtjänar vår kärlek och omtanke, att finna ett nytt hem för vårt husdjur är vårt ansvar och om vi behöver hjälp med omplacering finns goda råd och stöd att få hos olika djurskyddsföreningar. Att allt liv är värdefullt. Gör en insats för att stoppa dödandet och uppmuntra steriliserings- och kastreringskampanjer i avsikt att förhindra oönskade djur.

Tänk på det i fortsättningen!

Det va bara det jag ville säga typ ^.^

Vi cs! <33

Glömm det jag sa förut! jag har kommit på en egen text till hildas bild och den är för snygg och jag är för ego för att inte ha den i mitt block xp

 det va bara det jag ville säga...

cs och hej, må nu så grankott!!

shit vad det rimma asså! O.o

Tjabba guys! :D

Just nu sitter hilda och målar typ världens snyggaste bild (betydligt bättre på att måla än jag e!!) i mitt block...

Jag ska nog ta ut den sidan och sätta upp den på väggen! Dels för att bilden just nu blir färglagd (hela mitt block är svart-vitt), hon målade den (jag ska fylla hela blocket med endast mina as-fula bilder), blocket är som en dagbok typ, i bilder, med lite dikter och hildas text...;

When you try to fix something broken
It´s not always it will be perfect again
Always there will be painful marks

...är som sagt hildas, det är inte så jag känner, så den hamnar på väggen! :D där kan andra se den, så kanske jag kan ta åt mig lite gredit oxå! xD faast, om någon tror att jag målat den kanske dom vill att jag ska måla en bild till dom, elr att jag ska ställa ut mina bilder... då blir det problem.! som hilda säger xd! (.!)

jaja, det löser sig, jag är bara en liten paranoid perfektionist! ;P Hilda, våga inte säga förlåt! jag beordrade dig att måla, så det är jag som får glädja/skylla mig själv, nä bara glädjas!! skojar bara lite me dig hilding! ;P

Som en viss person säger: jag var bara tvungen... (robin)

Typisk hilda kommentar:

FÖRLÅÅT!

Sluta säga förlåt!

Förlåt!

suck!

föörlåt! juste förlåt!!

Sen håller hon för sin egen mun... -.-' xp

För er som inte riktigt hänger med i mitt tanke sätt (förstårligt! ibland pratar jag med dig, ibland med någon annan och oftast mig själv...) så var jag bara tvungen att lägga upp den typiska hilda-kommentaren, det va robin som brukar säga: "jag va ba tvungen!"  och den typiska hilda kommentaren är en konversation mellan någon/mig och hilda.

ok, nu till ngt liite mer intressant; vi hade klasskamp idag! ;D A:orna kom på delad andra plats :)  jag hade luft gevar :P hade stränga order om att inte sjuta ner någon... jag gjorde det faktiskt inte! :D jag bara mordhotade mattias...! xP vet ni vad kamratstödjarläraren säger då?! : DUH!

hahahahaha, måste göra sånt oftare! xd xP

Först så fanns det typ inget att göra för mig och sara (hon hade samma som jag) så vi fick order om att spela bowling med en snubbe, jiipie... -.-'

Men! Icke, det va nog den roligaste bowlingen jag varit med om!! xd xd xd xd

"snubben" a.k.a Pontus Olovsson, (kommer kalla han snubben iaf! xp) och jag börja mobba varandra från starten! (och sara haka på en del...) skitkul!! xD Sen fick jag reda på att vi va i samma lag... -.-' (alltså gick han i 8a)

Snälla, börja inte inbilla dig saker, man kan vara KOMPIS med killar vettu!

Vi hade iaf skitkul! trots att vi va i samma lag, psyka vi varandra som aset! xp han cheata som en liten gris!! xp jag cheata bara lite :P  han mucka gräl!! han bokstavligt talat VILLE att jag skulle klappa till han!! Han puttade mig och försökte få mig att slå han, han sa till och med att jag bara inte våga av rädsla för att han skulle slå tillbaks!! oförskämda unge!! jag slog honom inte av ren vänlighet! hade jag gjort är jag inte helt säker på att han skulle återhämtat sig... :S :( nackdelen med att vara som mig... måste alltid tänka på vad man gör..! ( XD ) OCH han hade oförskämdhet nog att kittla mig, den lilla grisen...

men jaja, jag lever! XD

sen har det nog inte hänt så mkt mer... nä, inte vad jag kan komma på nu iaf, kommer tillbaks sen isf! ^^P

cs, hade gött och gräskott ;P <3